Drömmar om Östansjö
Det har varit långhelg och jag har haft möjlighet att sova lite fler timmar per natt och har då också lyckats få en och annan dröm vilket jag är tacksam över eftersom mitt liv nästan numera är drömlöst.
Varje dröm jag drömt den här helgen har handlat om byn jag bor i, speciellt fokus har det varit på vägen som slingrar sig som en orm igenom hela landskapet. Varje natt har jag vandrat längs den, fram och tillbaka. Antingen så har det varit skymning eller gryning med en sol som legat lågt och som färgat allt i en sorts rosa eller orange ton. Det har varit högsommar med prunkande grönska och skön värme. Nästan allt har varit sig likt förutom att det har varit en massa folk överallt. Varje hus har haft stora familjer med en massa rörelse på gården och vägen har varit trafikerad av allt från hästar, traktorer, bilar och fotgängare. Vilket liv! Precis som om byn bar på ett hemligt och mycket mer upptaget liv.
En gång i tiden så var det mer liv här med en lanthandel, skola och i mitt eget hus, en cykelaffär. Bakom tidens slöjor går kanske de döda kvar i sina gamla liv, kör sin traktor till åkern, mjölkar sina kor och barnen springer runt på skolgården. Och på natten när alla sover så kan vi besöka dem.
Jag har lånat en gammal bok om byn av min far som jag har haft i bokhyllan ett tag. Jag tror det är dags att läsa den.
Alba Corax 
sådana där tankar/drömmar känns mig så välbekanta, men som du säger så är det vissa perioder som jag drömmer mer i.
Just nu är det mycket kriser och vägval runtomkring mig i familjen, vilket också gör att jag sover oroligare och drömmarna får inte ta plats. Just nu som de verkligen skulle behöva ta plats, för att ge mig mer tilltro och lugn
Ja, det är synd att det är ack så svårare att sova och drömma när man är bekymrad över något. Det borde vara tvärtom. Jag är glad att jag i natt fick ännu en dröm. (Tack påsklov!) Om en person som var viktig för mig en gång i tiden och som nu gått bort. Jag fick vandra runt i hans hus och minnas alla gamla minnen.