Att hålla alrunan levande eller torka den?

Ungefär vid den här tiden, förra året, läste jag en artikel om alrunor. Den tog upp frågan om man ska hålla roten levande eller ha den torkad för att den ska vara så verksam som möjligt. Den var ganska intressant. Jag har försökt att leta upp den igen, hade för mig att jag läste den på bloggen Teufelskunst – Art of the Devil, men jag måste minnas fel, för än hur jag letar så kan jag inte hitta den igen.

Hur som helst, jag minns på ett ungefär vad den handlade om. Artikelförfattaren hade en teori, att själva matandet av alrunan, med vin, med mjölk, var ett sätt att hålla roten fuktig och vid liv, och på så sätt potent. Hon hade själv en liggandes på sitt skrivbord som nästa tidiga vår fick en grön bladrosett, trots att den inte hade legat i jord, men matad hade den blivit.

Alrunan har ju en köttig rot som likt potatisen kan hålla ett tag, men samtidigt har mina egna försök alltid slutat med att den torkat och det ganska snabbt, trots bad i vin, blod, honung och mjölk. Men jag har en idé, om man har den svalt och mörkt med lite sand, då skulle det kanske gå. Risken finns väl att den mjuknar istället och slutligen ruttnar, som en gammal bortglömt morot i botten av kylen.

Med tanke på hur svårt det är att få den att gro och sedan hålla den vid liv i kruka, när man som jag bor i för kall zon, så har man inte direkt lust att chansa och prova.

~ av Bappho på april 30, 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: