Sällskapet

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken

Det finns ett följe, ett sällskap, ett slags folk, i berg, i backe, i sjö och älv, i mark och underjord. Ibland hos oss, under vårdträdets grenar vars rötter står på ättehög. Där kan man, redan som barn, sättas i skola för att bli klok.

Det är en urgammal föreställning att man genom förbund med andeväsen i naturen kan öka sin egen kraft och sinnesskärpa, sina vapens makt, sin farkosts sjöduglighet och sina markers och husdjurs alstring, och att man på samma sätt kan nedsätta sina fienders eller medtävlarens förmögenheter och hjälpmedel. Gåvan att både hela och skada. Näring, bäring, långt liv och lycka, finna djur och fisk. Joika och runa, sjunga gandvisor, runevisor, ord och böner, instrument och medel, trumma, saxar, knivar och järn. Djävulsdvala, besvimmelse, löpa ulv och björn. Kasta björn och ulvhamn på andra, förstöra kreatur, ta fast tjuvar och slå eld på nån.

Man bliver snart lärd, på ett par dagar. De begär ingen lön, endast offer och som motgåva ett löfte att ge vidare kunskapen. Man måste lyda dem annars går det riktigt illa.

Man kryper in genom en trång liten dörr på alla fyra och niga och bocka. Det är vackert och förgyllt, mycket folk, mat och dryck i överflöd.

Det är inte vem som helst som blir insläppt och inbjuden som gäst. Endast de av trollkarl och trollkvinnosläkt. De som kan se och som vet mer, som bär blodet.

(Qvigstad)

~ av Bappho på november 19, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: