Get-Lina

getlina

När jag var på Erikshjälpen idag så bläddrade jag igenom en hembygdsbok, Det var då det – Minnen från Hälsingebyar Del II av Ingemar Westberg, då jag fastnade för en bild på en äldre kvinna och jag började läsa. Jag blev så berörd så jag var tvungen att köpa boken och dela med mig här på min blogg, om denna kvinna som kallades Get-Lina.

Get-Linas riktiga namn var Karolina Nilsson och hon bodde ensam i en liten stuga vid Marmens strand och getterna var det käraste hon ägde. Samtliga getter var i helig tro döpta, genom hennes försorg och hon behandlade dem alla som om de vore hennes egna barn.

Dörren till hennes stuga stod öppen för alla och en av hennes hönor värpte sina ägg i vedbänken vid köksspisen. Även tuppen trivdes i hennes kök. Livets prövningar hade gett Get-Lina stor visdom och den delgav hon hela sin omgivning.

Författaren till boken såg henne som en naturens huldra. En stark och vän personlighet som genom ett udda mönster gavs möjighet att verka i samklang med djur, åker, äng, skogsstigar och Marmens vatten.

Get-Lina dog i november 1951 i en ålder av 83 år. Askestasonen Bengt Schön förärade Get-Lina följande minnesrader i Söderhamns Kuriren den 20 november 1951:

Karolina Nilsson, Askesta
In memoriam

Du stupade i kvällningen, när dagrarna silade sparsamt genom den tunga granskogen runt Din stuga. Du stupade, när Du samlade ved i skogen. Mitt i det stilla sökande efter bränsle skulle Du aldrig behöva någon eld, aldrig mer tända en brasa i Din stuga.

Du kunde aldrig inordnas i social-Sverige. Du hörde till dessa fribrytare, dessa gengångare från torpens och backstugornas tid som aldrig begriper ordet kollektiv. Ditt öde var människans, hon som aldrig industrialiserades. Långt från upplandsslätt och hemmavana fick Du draga mot norr. Hårt fick Du börja bygga ett nytt hem.

Du och Din make var fria, ni ville inte leva i sågverksbarackernas kvalm, i fattigdom och köld timrade ni ett eget hem. Tuberkulosen grinade snart genom de otäta väggarna. Dina söner föddes till socialister, proletariatets fana bar de högt, högt över sina sjuka bröst. Dock ingen kan slåss mot döden, den är segrare i sista sekunden av det som kämpar och hoppas. Så skördades make och barn, Du levde vidare ensam, livet bar ett måste i sin mun, måste leva, måste vandra vidare.

Gammal och vis blev Du, Du hörde till de annorlunda som kunde konsten att leva, den konst som endast skapass i smärta. Det är Du och de Dina som bildar en brygga över till dagens samhälle, Ni skrev historia med livet som insats. Skulle Ni ha levat förgäves? Nej, Ni skall alltid nämnas frihetens soldater, soldater utan gevär.

Källa: Det var då det – Minnen från Hälsingebyar Del II av Ingemar Westberg
Foto: Märta Hallberg

På fotot nedan sitter Get-Lina till vänster med en killing i famnen.

getlinakilling

~ av Bappho på oktober 26, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: