Spåkvinnan Lenormand

”Mademoiselle Marie Anne Lenormand”
Oil on canvas portrait by
Jeanne-Philiberte Ledoux (1767-1840)
The Bowes Museum Paintings Collection

Jag har precis läst ut det lilla häftet Spåkvinnan Lenormand, dess lif och verksamhet och jag tänkte skriva några ord om vilken bild jag fick av henne och hur hon beskrevs arbeta.

Först och främst så var hon en intelligent, kvick och nyfiken kvinna, ja riktigt begåvad. Gott läshuvud som barn och var speciellt duktig i matematik. Hennes föräldrar dog tidigt så hon uppfostrades hos fosterföräldrar. Hennes lynne retade styvfadern så hon sändes iväg till klosterskola och redan när hon var sju, spådde hon sina små medsystrar och blev straffad av nunnorna.

Skolarbetet tog hon på största allvar och hennes begär på kunskap växte med åldern. Tyvärr så ville inte hennes styvmoder bekosta hennes vidare utbildning så hon blev satt hos en sömmerska. Då tog Marie Ann Lenormand sitt liv i egna händer och vid fjorton års ålder packade hon sina saker för att skaffa sig en framtid i Paris.

Där fick hon jobb i ett handelshus och lyckades med sitt trevliga uppförande att få en bokhållare att ge henne lektioner i matematik. När hon uttömt bokhållarens kunskaper skaffade hon sig en ny plats hos en äldre herre och när han i sin tur dog flyttade hon till en liten våning där hon inrättade en spådomsbyrå och en liten bokhandel där hon sedan endast sålde sina egna verk. Sedan ägnade sig Lenormand helt och hållet åt sin spåkonst.

Detta var en gynnsam tid för spåkonster, mitt i den franska revolutionen och de flesta av hennes kunder var ur adeln som hade stora bekymmer. Hon blev vida känd och många maktens män och kvinnor frågade efter hennes råd, t ex Napoleon och Kejsarinnan Josephine, och Bernadotte, vilken hon spådde skulle bli kung av Sverige.

I slutet av boken kan man läsa denna beskrivning av en session hos spåkvinnan:

”Nu blev jag införd och nödgad att sätta mig i soffan bredvid Lenormand vid bordet. Då jag hört, att hon, i fall man blott begärde det s. k. lilla spelet, som kostade 2 napoleons, utelämnade många detaljer ur det förflutna, närvarande eller tillkommande, så förekom jag henne med begäran om det stora spelet, som kostade dubbelt.

Hon frågade mig nu: 1. efter begynnelsebokstaven till mitt dopnamn och mitt släktnamn, fädernesland och födelseort, 2. efter min ålder, om möjligt ville hon också veta dagen (jag kunde till och med säga timmen och angav den också verkligen); 3. namnet på min älsklingsblomma; 4. mitt älsklingsdjur; 5. det djur som var mig vedervärdigast.

Härpå hämtade hon till de redan för handen varande sju kortlekarna ännu sju andra; inalles fjorton lekar. Men de voro mycket olikartade, t. ex. tarok-kort, gamla tyska kort, whistkort, kort tecknade med himlakroppar, med nekromantiska figurer o. s. v. Nu blandade hon den ena leken efter den andra och gav mig varje gång den blandade leken att avtaga. Jag ville göra det med högra handen; hon förhindrade det med tillägg: ”vänstra handen min herre!” Av varje lek måste jag efter avtagandet draga ut ett bestämt antal kort, även detta med vänstra handen, men icke ur alla lekar lika antal, utan av den ena mer, av den andra mindre t. ex. av tarok-leken 25, av en annan lek 6, av en tredje 10 o. s. v.

Nu utbad hon sig min vänstra hand och besåg den ganska uppmärksamt; i synnerhet aktade hon på alla linjer och fåror i densamma. Strax därpå började hon räkna linjerna upp och ned, fram och tillbaks, i det hon tillika nämnde himlakropparna. Slutligen uppslog hon en bredvid liggande stor svartkonstbok, däri en otrolig mängd händer med deras inskärningar etc. voro tecknade. Hon jämförde sorgfälligt den ena handen efter den andra med min, och stannade vid den, som även jag tyckte var likast. Därpå började hon mycket uppmärksamt genomse de utlagda korten, täljde och räknade därvid halvhögt för sig själv hit och dit, till dess hon slutligen började tala och ur de framlagda korten förtälja mig mitt öde, det förflutna, det närvarande och det tillkommande. Men detta uppräknande gick så ytterst fort, som om hon läst ur en framför henne liggande bok. Inträffade det att hon någon gång återkom till vad hon redan nämnt, så sade hon det ordagrant såsom första gången, liksom om hon ännu en gång läst det.—”

Förutom händer och sina kortlekar så läste Lenormand i telöv och använde sig av en speciell spegel. Hon hade förstås också en egen stor siarbegåvning och inte att förglömma hennes genius Ariel.

~ av Bappho på juli 10, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: