Trollbacka
ur: Svensk etymologisk ordbok (1922)
trollpacka, trullpacka Lex. Line. 1640, plur. trulpackor Syll. 1649, trolle-packa Dahlstierna, jfr ä. nsv. trulbacka 1623 m. fl., sv. dial. trollbacka (jämte -blacka). Formen med b är säkerl. äldst o. den med p har möjl. uppstått genom inflytande från pack (jfr da. troldpak, trolltyg), el. uppkommit efter t i sammansättningen nattbacka. Senare leden är nämligen identisk med -backa i detta ord (=fsv. natbakka, flädermus, uggla), ävensom i fsv. aptanbakka, flädermus = da. aftenbakke, även: nattskärra; säkerl., liksom -blacka i nattblacka, egentl.: som flackar omkring el. dyl., vare sig på ett el. annat sätt samhörigt med sv. dial. blakka i denna betyd. (se nattblacka) el. med Noreen V. spr. 7: 215 besl. med litau. bégu, löper, grek. phébomai, flyr (ie. rot bhegu). Jfr till betyd. fsv. tillnamnet Natfari (se Naffentorp).
blacka, dialektalt för fladdra, jämför norska blakra samt svenska dialektala bläkta, av urgermanska *blakatjan, av en parallell rot till den för t.ex. norska flakra (”fläkta”) och svenska flacka. Jämför isländska leðurblaka.
