Rökelseförvaring, trulekonnor och trulkatteren.

”Förbannad vare rökelse,
som lockar till vällust”.
-Kyrkofadern Kyrillos 

Jag har köpt hem blomkrukor i lera, storlek mindre med fat. Där ska jag förvara all kyphi/rökelse jag gjort. All rökelse man gör med torkad frukt och vin ska ligga och gona sig ett tag, precis som ett gott vin blir det bättre ju längre det får ligga. I det gamla Egypten så brukade man lägga kyphin i lerkrukor som man sedan grävde ner. Så min idé får bli en modern variant. Fatet till krukan använder jag som lock. Nu kan rökelsen både torka till och slippa bli dammig (läs, full av katthår).

Dessa krukor kan faktiskt bli riktigt fina och praktiska andehus, vilket jag kanske kommer att återkomma till någon annan dag.

Ett tips så här i efterhand, nu när jag börjat att använda rökelsen jag gjorde förra året, är att rulla ganska stora bollar som du sedan kan ha sönder i morteln innan du bränner dem. Det är nämligen inuti kärnan som doften blir som allra bäst. Mer i bollen alltså!

Jag var till biblioteket igår och tog en vända in i Hälsingerummet i jakt på lokala sagor och berättelser om troll, jättar och jättinnor. Väl därinne så hittade jag så mycket kul så jag fick en tung kasse med mig hem. Bland annat hittade jag denna bok:

Jag har läst den tidigare, men då var jag så ung så att jag inte riktigt kunde ta den till mig på samma sätt som jag kan idag, och så minns jag inget av den heller, som vanligt.

Däri kan man bl a läsa om tre trulekonners bekännelser från min hemsocken Sörala, Söderala, från den 15 januari 1597. Det ska vara den äldsta skriftliga urkund, som finns om trolldom i Hälsingland. Deras beskrivning hur de fått förmågan att flyga var en ny och intressant variant för mig:

Till det första bekände de alla tre då de togo vid sådana djävulskonster försväre de Gud sin skapare frälsare och återlösare och besvore sig djävulen i händer med liv och själ, och strax när de sig så besvåre sprack deras hud sönd den ena på högre armen, den andra på högra axeln och den tredjes hud sprack sönd bak emellan axlarnar, så att allan bloden lop av dem, och djävulen gav dem så en annan och ny blod igen varav de kunde flya över både berg och dalar ved och vatten. Detta bekände de alla tre att ingen troste eller kan få färdas med mindre han haver sådan djävulsblod i sig.”

Dessa tre Trulekonner delar även med sig hur de skapat sina Trulkatter:

”..så konne de göra Trulkatteren av detta efter nämnde såsom de bruka därtill som är smör mull aska som är bränd av spåner som de hoga av annars fähusgluggar sopekvastar mjölvisplar grötekräklor granviskun och det de skava av klockorna, och mycket annat fick fack, och så lägga de allt detta tillhopa, skära sig så i fingret och låta löpa bloden där neder vid, sedan taga de en levandes orm och lägger denna där mitt uti, och så bliver det en levandes katt.”

Och så verkar de ha haft en varsin djävul också:

”..bekände och alla tre att de var hava sin djävul och mästare …(de nämnde dem vid namn). Och när de stego inför rätta sågo de var sin mästare stå där hos sig talandes med dem och förmanades dem att skola säga nej och icke bekänna utan bliva hos dem och sade de deras djävlar de hade bättre dagar hos dem än sedan att de skulle giva sig ifrån dem.”

Det säges senare, vid Norrala-Trönötinget den 19 september 1763 att dessa trulekonnor skall ha bränts levande.

~ av Bappho på februari 2, 2012.

4 svar to “Rökelseförvaring, trulekonnor och trulkatteren.”

  1. Nu blir jag ännu mer sugen på att göra egen rökelse!
    Det verkar kul, spännande, andligt, lärorikt… allt på en gång.
    Men måste man verkligen vänta ett helt år innan man kan använda den? 😛 (undrar fröken otålig) *generat skratt*

  2. Nej. Jag vet att en del packar in kyphin i plast och säljer den redan efter två veckor. Däremot blir den bättre av att få ligga en stund.

  3. Å va roligt det låter. Tips på örter och blommor mottages tacksamt. Ska man blanda i lite vin?

    • Om du läser mina två tidigare inlägg ”Kyphi” och ”Rökelse med torkad frukt och vin” så får du lite mer tips. Det är russinen eller de torkade bären eller frukten som ska ligga minst ett dygn i vin.

      Man ska alltid ha en viss del kådor eller hartser i såsom frankinsence, myrra, benzoin, opoponax etc. Sedan väljer man örter och kryddor som innehåller mycket doft allt från de typiska pepparkakskryddorna nejlikor, kanel och ingefära till torkade enbär, pepparmynta, aromatiska rötter etc.

      Ska man göra just det som brukar kallas Kyphi så finns det ett speciellt (eller egentligen flera olika varianter) recept att följa. Bara att googla på ”Kyphi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: