På besök i gravhögen

Skam den som ger sig. Efter en intensiv period av försök att ta mig in i gravhögen, lyckades jag (troligen, på sätt och vis) till slut.

Jag valde en urgammal begravningsplats bara hundra meter härifrån för att det var nära men tänkte samtidigt att den nog var alldeles för gammal.

Jag tillhör dem som inte tror att något kan leva för evigt. Länge, ja, men för alltid låter ologiskt på något vis. Och jag tror att jordbundna själsdelar av döda kanske vittrar bort med tiden, eller blir så små och förvridna till oigenkännlighet så att jag inte skulle förstå vad jag stötte på om jag lyckades stöta på en.

Så banne mig så förvånad jag blev när jag tillslut lyckades korsa barriären och kliva in, eller tilläts kliva in, eller vad det nu var, i högen.

Rena rama valhallskänslan med långbord och skrålande män som berusat drack. Inget kvinnfolk så långt ögat kunde nå. Stim och stök, tjo och tjim och högljudd sång.

Undrar om högen fungerar mer som en port? Jag är inte så säker på att det var gamla Östansjöbor jag såg. Jag hade förväntat mig de mörka skuggorna som rör sig i skogen och de arga klagande rösterna jag hör..

Det var andra saker jag ville få svar på, eller snarare få bekräftat.

~ av Bappho på december 25, 2011.

4 svar to “På besök i gravhögen”

  1. Spännande 🙂 Är det den högen som är på bilden? Vad har du för skuggor i skogen? Frågvis jag är idag då 😉

    • Nej. Har försökt att fotografera platsen, men den är så mörk så jag har inte lyckats få någon bra bild som ger samma känsla som verkligheten, ännu.

      Och vad det är för skuggor i skogen vet jag inte med säkerhet. Jag gick väl länge och tänkte på dem som tomtar, troll, små knytt, vittra, de små och allehanda naturandar. Allt det man lärt sig att det ska vara. Men egentligen vet jag ju inte med säkerhet. Och jag försöker ha ett öppet sinne. Nu har jag fått för mig att det är gamla, döda.. I alla fall vissa av dem. Man kan säga att jag är i en process att ta reda på det 😉 Men som vanligt, kan jag ha gått helt vilse i mina tankar..

      Det är kanske egentligen skitsamma, vilka de är. Det viktigaste är nog att försöka höra dem och lyssna till det de säger.

  2. Wow! Jag bara ryser när jag läser.
    Jag har en väldigt kluven inställning till sådana här upplevelser med att möta de döda. (Har jag nog sagt förut förresten; vad tjatig jag är 😉 )
    Det är så hisnande fascinerande att läsa och höra om andras upplevelser och samtidigt så oändligt långt ifrån vad jag själv skulle vilja vara med om…
    Det är inte mycket jag har _så_ otroligt starka delade känslor för och bara det fascinerar mig…
    Jag kommer att fortsätta läsa, rysa och få svindel. 🙂
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: