Den lilla vålnaden i mitt hår

De flesta av oss är uppvuxna med ett själskoncept där människan bara har ett stycke själ. Men att lära sig mer om det gamla själskonceptet här i norden och även kika lite på andra kulturer gör det  lättare att förstå både trolldom, hamnskifte, jordbundna döda, nattliga flygturer m. m.

Jag tänker inte hålla mig vid vederlagda belägg här utan fritt måla mig en bild, men med inspiration av egna upplevelser och böcker och texter jag sedan läst för att få en sorts förståelse för det upplevda.

Det finns en liten figur, en vålnad, en vård, vårt lilla jag, ett alter ego, i vissa kulturer kallad skugga och spegelbild, som är en del av oss fast samtidigt uppför sig som ett eget väsen. Den finns inte inuti oss utan rör sig fritt. Den kan bo i håret, i kläderna, under en sten eller i vårdträdet ute på gården. Ibland går den långt före dig. Det brukar kallas varsel.

Den kan göra sig väldigt liten och ta sig in igenom det minsta kvisthål. Den kan visa sig som din dubbelgångare eller byta hamn. Ibland till ett djur med dina egenskaper. Andra gånger fungerar den som en sorts skyddsande som går före dig. Hos vissa är den extra stark.

Så länge den stannar hos människan så kan hon inte dö, men man dör inte om den försvinner, man mister bara förståndet. Lik så lever den vidare när människans kropp gjort sitt. Den sägs ibland då ha sin boning i ett döingsben, en dökota. Det finns också berättelser om att frisjälen av en ofödd blir en vålnad om graviditeten avbryts. ”Att görat i näven å kasta i vä’rt, därav blir garstongar.” (Västergötland, Olofsson 1931, s. 92).

Hos trollbackor kan den ta en annan människas hamn i besittning. Rida vilda djur. Ta sig in genom små hål som en liten fluga och rida ett offer som mara. Anfalla grannens boskap i form av en varg. Precis som att den hos vissa kan vara god, beskyddande och stark så kan andra ha en som förgör och förstör. Det är då man brukar säga att de har onda ögat.

Denna lilla vålnad är inte alltid så smart utan drivs av delar av oss som känslor och instinkter. Det är därför man kan lura en ondskefull en genom att stoppa sina gamla skor i skorstenen, kasta linfrön som den stannar och räknar framför dörren eller dumpa den vid en korsväg, där den blir så förvirrad så den inte vet vilket håll den ska ta.

Då vi är som mest medveten om denna lilla gynnare som är en del av vårt eget jag är när kroppen är i vila eller t. ex.  i trans. Då våra kroppsliga sinnen är bortkopplade. Då flyger vi iväg som tillsammans och enade till ett. Sömnen. Den lilla döden. En föraning om hur det kommer att kännas att endast vara en liten gast.

~ av Bappho på november 3, 2011.

6 svar to “Den lilla vålnaden i mitt hår”

  1. Jag minns när jag var sju år gammal och gick omkring i mitt rum. Plötsligt vänder jag mig om – och får då se mig själv. Min dubbelgångare stod som helt verklig framför mig, klädd i en av mina finklänningar, hon var något yngre än vad jag var vid tillfället. Jag stod och såg på henne en lång stund innan jag var tvungen att gå ut från rummet då det var middag. Jag var inte rädd vid tillfället, endast förvånad. Jag minns detta kristallklart och har vid några tillfällen delgett andra om denna, kanske en av mina märkligaste syner jag haft. Kanske var det då mitt luriga alterego, ute på vift.

  2. Undrar om detta är förklaringen på att jag alltid får sådan ångest av att gå till frissan.

  3. Det här inlägget har jag läst nu säkert 4 gånger. Det bringar faktiskt lite klarhet. Trots att jag har stundtals svårt att tänka abstrakt, dvs att jag inte är hel.
    God fortsättning =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: