Vandrar vidare på döingstigar

Idag bestämde jag mig för att ge mig ut i den vackra höstsolen för att leta upp och kartlägga möjliga döingstråk i min närhet. Det finns några gamla begravningsplatser jag haft i åtanke, en kulle bara 150 meter från mitt hus och en annan på västra berget, men valde att börja med stadskyrkogården när jag ändå hade ett ärende in till staden.

Jag parkerade bilen utanför grindarna och gav ett litet offer till kyrkogårdsväktaren innan jag klev in. Jag vek av mot höger för att dra ett varv motsols runt hela kyrkogården, med ett öppet sinne. Utan att veta om något fanns att finna, passade jag på att beundra de gamla träden längs min väg. Lind, Ask, Fläder-och idegranshäckar och urgamla tallar. Jag glömde nästan varför jag var där tills jag kom till ett bortglömt hörn. Det såg ovanligt slarvigt ut där med konstiga cementrör och soptunnor, så jag klagade till min färdkamrat. Då plötsligt kände jag av dem i hela min kropp, riktigt kraftigt, ett stråk som drog från kyrkan och ut genom detta hörn av kyrkogården.

Jag tittade upp och upptäckte samtidigt att stråket fortsatte rätt mot den gamla begravningsplatsen på berget. Såklart! Nästan för bra för att vara sant. Men samtidigt kanske inte så konstigt. Kyrkan ligger på en höjd precis som den gamla begravningsplatsen. Det är ganska troligt att detta varit en speciell plats långt innan kyrkan kom dit. Även gravarna vid mitt hus ligger på en höjd, i söderläge och förr i tiden hade alla dessa platser vatten nära. En liten tanke slog mig. Om jag ritar ett streck från kyrkan, till hörnet, vidare till berget och ända fram till gravarna vid mig, kommer det då att bilda ett någorlunda rakt streck? Sagt och gjort, jag åkte hem, slog på datorn och kollade in google.maps. Och vad fann jag då? Ett linjalrakt streck!

Det behöver förstås inte betyda ett smack, men jag tänker besöka den här möjliga vägen med ett par utesittningar där den korsas (korsvägar) och efter det blir jag kanske klokare. Eller knäpp. Vem vet!

~ av Bappho på september 27, 2011.

5 svar to “Vandrar vidare på döingstigar”

  1. Ooh! Hu! Burr!
    Det här är sådant jag är så kluven inför. Det är så spännande, kittlande. Jag läser det med en slags skräckblandad fascination.
    Jag vill så gärna höra om andras upplevelser.
    Jag vill veta…jag vill bara inte uppleva själv. 😛

    • Jag tror att det mest är våra egna föreställningar som gör oss rädda. Jag är bra mer rädd för möten med levande människor än döda när jag nattvandrar 🙂

  2. Jag hittade den här boken för ett tag sedan, jag vet inte om det är samma sak du skriver om. Jag har inte hunnit läsa den än dock.

    http://www.amazon.com/Fairy-Paths-Spirit-Roads-Otherworldly/dp/1843337045/ref=sr_1_sc_1?ie=UTF8&qid=1319114911&sr=8-1-spell

    Pauld Devereux har skrivit en del om detta här också:

    http://www.pauldevereux.co.uk/html/body_leylines.html

    Har du några tips på böcker som handlar om just sådant i Sverige?

    • Ja, precis. Jag har inte heller läst boken ännu, men det är den enda jag själv hittat hittills som bara handlar om just det. Däremot finns det mycket att leta fram själv inom folktron, här och i andra länder och kulturer. Jag hittade mycket intressant bland slaverna.

    • Såg att den var riktigt billig på amazon, så jag har beställt den nu 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: