Skogsvarelse

Jag återvände till Stenbergska Skogen idag med kameran nyladdad för att fota några roliga svampar som växte lustigt längs en stam jag såg igår. Jag schasade iväg ungarna, för jag ville gå ensam, vilket inte visade sig vara så smart. Den här skogsbiten ligger ganska nära mitt hem. Bara snedda över vägen och gå längs en rågåker så är man där. Det är en orörd skog. Inget avverkat och träd som blir gamla, faller och får ligga kvar. Grön mossa täcker allt och svamp växer det rikligt av, av alla de sorter.

Jag hann inte gå många steg in i skogen förränns jag såg några okända svampar växa ut ur en stor gammal trädrot. De vill jag fota, tänkte jag och satte mig på huk och började knäppa. När jag var klar, tittade jag upp och såg mig runt omkring. Plötsligt såg jag något svart som rörde sig ganska snabbt genom skogen. Jag har aldrig sett något liknande. Den/det var högt som upp på låret, rörde sig framåt ganska snabbt på två ben, korpsvart och helt ljudlöst. När man är i en skog en varm och vindstilla dag så brukar man höra minsta kvist brytas. En liten fågel som lyfter brukar föra ett ganska stort oväsen. Men den här lät ingenting.

Jag måste skamfullt erkänna att jag blev ganska rädd. Så rädd så att jag fick en dundrande huvudvärk bara på några sekunder. Min första tanke var att fly, men jag kunde ju inte bara gå därifrån utan att ta reda på vad det var heller. Min lösning var att ringa till min son och be honom komma och göra mig sällskap. Jag ringde och ringde, men inget svar. Jag stannade kvar i skogen en stund och knäppte runt med kameran på måfå i hopp om att fånga något på bild, men jag vågade aldrig gå in och följa efter, tyvärr.

~ av Bappho på september 6, 2011.

14 svar to “Skogsvarelse”

  1. Oj, en sådan gripande och spännande vardagshändelse, den lockar verkligen till mera läsning, som början på en roman….Skriver du på en? eller är det nu som du skall börja med att skriva den?

  2. Kanske en tjäder?
    http://blafilt.blogspot.com/2009/02/tjader.html

    (‘smygläsare’ och fd aktiv medlem på HiF ^^ )

  3. Så mystiskt och spännande…och inte minst fantasieggande…
    Tror du att du skulle känna dig mindre rädd om du fick se den igen?

    Skogen ser fullkommligt underbar ut!
    Bilderna du tagit är fina!
    Kram

    • Jag var till skogen igen, idag. Den här gången tillsammans med ungarna. Vi var där i flera timmar, fotade, plockade svamp och undersökte. Sedan var min dotter med om något väldigt vackert. Något jag inte kan skriva om, eftersom hon tror att ”de” inte skulle gilla om man berättar om det. Jag såg inte det hon upplevde, men hon grät av rörelse. Så mitt svar blir, nej, jag är inte rädd längre 🙂

      • Så fantastiskt magiskt! Så underbart för din flicka att uppleva. Hur gammal är hon? (Om du nu vill svara på det förstås)
        Hoppas att ni får fler fina upplevelser i er magiska skog.
        Kram!

    • Hon är 10 år.

  4. Underbart, och skogen är sagolik. Jag har alltid velat bo på landet, nära skog och natur, men inbiten storstadsmänniska som jag vågar jag inte löpa linan ut. Fast det gror allt starkare och så läser jag någonting sånt här underbart och vill ännu mer =)

    Hoppas du stöter på dom igen. Kanske lämna någonting gott ? Som ett tecken på god vilja?

  5. Ok =) Bara tänkte omutifallatt ^^ Misstänkte att det nog inte var det heller =)

  6. mmm, väntar på en längre berättelse, i framtiden

  7. Låter som att vi sett samma väsen. Kanske en meter höga, snabba och lljudlösa och svarta, har sett dom många gånger i skogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: