Det slaviska dödsriket

Jag fortsätter att bli faschinerad av de slaviska myterna och speciellt de om dödsriket (Vyrej/Virej) och dess härskare Veles. Antagligen för att de ger mig möjliga svar på frågor jag haft obesvarade inom mig. De ger mig upplevelser av ett ”aha”, ”just, ja”, ”så är det ju”.

Veles dödsrike är grönt, vått, varmt och sägs ha evig vår, med stora gröna slätter där Veles underbara boskap betar. Det ligger i söder, bortom havet, dit flyttfåglar och ormar återvänder varje vinter. Det är inte bara döda som bor där, utan även andra fantastiska varelser och väsen.

Veles är styvfar till Peruns, den slaviska åskgudens son Jarilo (från ordet jar/yar som betyder vår eller sommar, jämför med svenska ordet för år, att skåla för år och fred), som han vid födseln rövat bort, men varje vår återkommer Jarilo till världen och tar med sig dödsrikets värme och fukt och ger vår och grönska till en annars kall, kal och torr värld.

Han gifter sig sedan med sin egen tvillingsyster, blir otrogen och sedan dödad och återvänder till sin styvfar i dödsriket, bara för att komma igen med nästa vår.

Ibland sägs Veles underjordiska rike ligga vid fuktiga ställen som myrar och träsk och svampar är tätt sammankopplade till både Veles och hans egendomar, speciellt de giftiga. Inte så konstigt om man tänker på hur svampar lever på det som är dött eller håller på att dö i naturen, speciellt till hösten. Bara att ge sig ut i skogen för att plocka svamp, är att kommunicera förtroligt med guden.

forts

~ av Bappho på september 4, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: