Döingstigar och vitterstråk

Now it is that time of night,
That the graves all gaping wide,
Every one lets forth his sprite,
In the church-way paths to glide.

(Shakespeare’s A Midsummer Night’s Dream)

Genom landskapet sträcker sig vägar, osynliga för den moderna, blinda, stressade människan, där de döda färdas längs speciella stigar utan att väja för varken byggnader eller naturliga hinder. I en rak linje en bit ovanför marken glider de fram, genom berg och dalar, skogar och vatten. Liknande berättas det om andra väsen, såsom vittror och alver och man undrar då om det finns något släktskap mellan dessa föreställningar eller något gemensamt ursprung. Ibland har det inte gjorts någon stor åtskiljning i folktron mellan de döda och det andra folket utan berättelserna har gått i varandra.

I skotsk folktro hittar man också en svart hund som kallas cu sith som också far fram längs raka vägar och även den vilda jakten sägs röra sig längs samma stråk.

I England fanns det skådande människor som kallades church-watchers och i Holland voorlopers, veurkieken som speciella dagar satt vid dessa döingsvägar nattetid, en sorts utesittning, och som då fick se vilka som skulle dö följande år, eller så fick de deras namn tillviskade i sitt öra av någon hjälpande ande. Det finns också berättelser om folk som begett sig till dessa stigar för att kommunicera med de döda för att få råd och svar på sina frågor.

Att bygga ett hus rätt på en sådan väg kan leda till kraftig hemsökelse och i värsta fall både sjukdom och död. Det är inte en så bra idé att bygga bilvägar över dem heller. En bit söderut från mig finns det en extra olycksdrabbad del av E4:an och just där korsar den en gammal vitterstig.

Eftersom de döda bara kunde röra sig i raka linjer så kunde man skydda sig från deras framfart genom att förvilla dem, t ex genom att bygga en labyrint i deras väg, knyta nät av trådar (liknande indianernas drömfångare, fast med en röd ulltråd runt en kopparcirkel) eller göra typiska häxburkar fyllda med ulltrådar huller om buller.

Ta reda på om det finns några döingstigar, vitterstråk eller gamla kyrkvägar där du bor. Vitterstigar finns bevarade än i dag på gamla kartor, men hur man får tag i de kartorna, vet jag inte. En hederlig utesittning nattetid på ett sådant stråk kan vara riktigt intressant. Glöm ej att ta med ett passande offer, så som du skulle göra om du besöker en kyrkogård eller korsväg för att be om hjälp.

Själv har jag hittat ett lovande ställe att besöka.

Hela Hälsingland: Vättar anklagas för mystiska olyckor på E4

~ av Bappho på augusti 31, 2011.

6 svar to “Döingstigar och vitterstråk”

  1. Oj, vad intressant att läsa.
    Skall klura på var man kan finna dylika kartor, har aldrig hört talas om att det skulle finnas dylika förut.
    Däremot är det mig inte obekant (nu när jag tänker efter på mina personliga erfarenheter) att de rör sig ”i raka spår”.
    Minns särskilt en upplevelse i Mellerud, där 2 personer gick runt med pekare och kände in saker.
    Sedan var min och sist, husets herres del; (ingen av oss 4 hade någon som helst erfarenhet av pekare från förut) de 2 förstnämnda påpekade, bestämt, att jag kände fel.
    Men när också husets herre kände in samma saker som mig, så blev det grubbel: ”kan man känna in OLIKA saker med pekare”…och vi upptäckte att så var fallet, bla. så gick det en rak linje över värdparets säng, där linjen korsade, så hade den ena personen benen och den andre magen (det var en sned linje) och det visade sig vara på just de ställen som de hade värk/sjukdom.
    För övrigt så upptäckte jag en man som stod och stirrade över dem med en yxa i handen, det visade sig vara en senare tillbyggnad (sovrummet) så vad han egentligen gjorde var att stå och glo in genom köksfönstret (i gamla tider), denne man sade de sig även känna igen från grannarnas berättelser.
    Det fanns någon slags knyte nergrävd under förstutrappen och metall lagt under grundstenen under den öppna (ursprungliga) köks-spisen.
    Bägge dessa saker kände jag in som ”laddade i magiskt syfte”, som skydd eller dylikt.
    Det var först efter detta som mitt intresse för gammal folktro och magi, började vakna till liv.
    (för att inte tala om resan till Omberg, i samma period, men det är en ”HELT ANNAN HISTORIA”)

  2. Otroligt intressant läsning! Det väcker massor av funderingar.
    Efterforskning? Ja, kanske det.
    Utesittning? Hu! Nej, det vågar jag nog inte. Bara för att jag tror på att det finns känner jag ingen önskan att gå dit och titta.
    Samtidigt finns det en nästan sjuklig nyfikenhet; Om någon annan gjorde det skulle jag vilja höra varenda detalj efteråt. 😛 *knas mig*
    Kram

  3. Verkligen,verkligen intressant! Berätta gärna om din sittning om du vill sen =)

  4. I min hembygd i södra Lappland visste de gamla var vitterstråken gick.
    Men inte visste jag det den dag jag såg vitterkor – och trodde de var verkliga kor…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: