Vitsippan

”Winter is many months of the year
But now at last Maytime is here;
And birds sing from a leafy screen
In the trees and hedgerow freshly green;
And the wood-anemone is out in the shade,
With its blushing petals which too soon fade;
Once more the bracken is unfurling there,
And bluebells gently perfume the damp air.”
– Veronica Ann Twells, Maytime

Anemone nemorosa. Kallas även windflower på engelska och vindros på tyska och det beror på att namnet anemone, vindarnas dotter, kommer från det grekiska anemoi, det gemensamma namnet för de fyra riktningarnas vindar, Boreas, nordanvinden, Zephryos, västanvinden, Notos, sydvinden och Euros, östanvinden. Dessa vindar var också förbundna vid en varsin årstid och det är vårvinden Zephryos som förknippas med vitsippan och anemonsläktet. Vitsippan förebådar vårvindens ankomst och vinden som öppnar den nya knoppen är också den vind som ganska snart kommer att blåsa iväg de döda kronbladen. Vitsippan är ju inte så långlivad och blommar snart ut.

“Coy anemone that ne’er uncloses
Her lips until they’re blown on by the wind.”

En annan grekisk myt om anemonsläktet är att de sprang fram där Aprodites tårar träffade marken där hon gick i blåsten och sörjde Adonis död.

Precis som blåsippan så sägs den första vitsippan om våren skydda mot feber och annan sjukdom om man äter den, eller så bär man den runt halsen i en liten påse som är bra mer hälsosamt eftersom den är giftig. När man plockar den ska man säga, ”Jag plockar den här mot alla sjukdomar”. Som grötomslag på huvudet sades den bota huvudvärk.

Något man sa på de brittiska öarna var att älvorna sökte skydd i vitsippans blomma om natten då den sluter sig. Det sägs också att blomman förutspår regn när den fäller ihop sina blad dagtid.

I Kina kallas vitsippan dödsblomman och planteras på gravar och i det gamla Egypten var den sinnebilden för dålig hälsa. I delar av Europa associerades den med olycka vilket kan bero på att man var rädd för den eftersom den var ett tillhåll för älvorna. Det kan också ha berott på att den var giftig och att boskap ibland dog av att äta den. Men i engelsk folktro sades plantan ge tur och beskydda från ont.

Vitsippans folkliga namn i Tyskland är Hexenblume. Ett namn den fått eftersom den röktes torkad så att man i ett rus kunde identifiera vem som var häxa. Vitsippan sades också växa där häxor dansar.

More yellow was her head than the flower of the broom, and her skin was whiter than the foam of the wave, and fairer were her hands and her fingers than the blossoms of the wood anemone amidst the spray of the meadow fountain.
— The Mabinogion Vol. 2 (of 3) (Olwen, the wooing of Olwen)

Ett annat engelskt namn för den är kråkfot, vindkråkfot eller skogskråkfot. Jag gissar att det har med att göra hur bladen ser ut, för visst kan man se att de liknar små kråkfötter.

~ av Bappho på april 22, 2011.

6 svar to “Vitsippan”

  1. En växt som jag passerar dagligen och ändå inte reflekterat speciellt mycket över. Hade med andra ord ingen aning om det du berättar 🙂 Mycket intressant och inspirerande!

    • Att den använts för att identifiera häxor var nytt för mig och jag önskar jag var bättre på tyska och kunde läsa mer om det.

  2. Alltid lika trevliga och intressanta artiklar. Jag och min lilla påskkrärring plockade en bukett av dom igår som nu står i en fin liten vas.

    Den är så fin när de vita blommorna brer ut sig i skogen =)

  3. Underbart att veta nu när vitsippan står i full blom i skogen utanför….

    Kram Lilitha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: