Pepparmynta

Det doftar av härlig mynta i hela mitt kök och jag tror att doften trollade bort min huvudvärk och rensade luftvägarna. Konstigt nog är pepparmyntan också en torkad växt som jag inte får hösnuva av, vad nu det kan bero på. Hur som helst har jag haft ett knippe kvar, men nu har det äntligen börjat att se riktigt tomt ut, inget som hänger från taket i alla fall, bara några olika rötter som fortfarande tar plats på hyllorna. Och tur är väl det. Jag vill ju hinna med en vårstädning innan det är dags att fylla på med årets nya skörd som definitivt ska bli större än förra årets.

Tillsammans med lavendelblommor så blir pepparmynta ett utmärkt lugnande och rogivande thé och dessutom himmelskt gott. Tyvärr så trivs inte lavendel hos mig tillräckligt bra för att vilja övervintra och sprida sig så det är dock inte ofta jag dricker det numera.

Torkade pepparmyntsblad har hittats i de egyptiska pyramiderna och även de gamla grekerna och romarna uppskattade denna ört. Enligt Grekisk mytologi så var Mintha en najad-nymf av berget Minthe i Elis och som underjordens gud Pluto/Haides förälskade sig i. När hans fru Kore/Persefone fick reda på det så krossade hon Mintha till marken i ren svartsjuka och eftersom inte Pluto kunde återställa henne till liv igen så förvandlade han henne till en ört som avgav en underbar väldoft var gång man trampade på den.

Pluto var annars ganska trogen Persefone, den enda förutom henne och Mintha som han förälskade sig i var Leuce som förvandlades till en poppel när hon dog. Poppeln är ju det trädet som främst förknippas med underjorden i grekisk mytologi men berättelsen om Mintha skvallrar ju också om att pepparmyntan haft anknytning till dödens rike. Kanske är det även därför den med fördel gärna kan användas vid drömarbete.

Annars har pepparmyntan diverse olika magiska egenskaper, rening, helande, kärlek, pengar, drömmar, synskhet, beskydd, lycka, förnyelse, att släppa taget om någonting, sömn, divination, o. s. v. Just för kärlek så är själva blommorna att föredra.

Jag märkte att Gerald, en av mina katter blev alldeles till sig av doften, precis som om det skulle ha varit kattmynta jag haft på bordet. Konstigt tyckte jag. Gerald har kanske ett gott öga till både Haides och dödsriket.

~ av Bappho på februari 16, 2011.

Ett svar to “Pepparmynta”

  1. Läste just i Dictiionary of Plant Lore att romerna använde grönmyntan som bot mot hösnuva. Där ser man 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: