Jack-Ball

DSC_1126_zps03d3ccf6Har haft en ganska intressant vecka med några intressanta möten. Det ena som smidigt och lätt givit mig det andra. En röd tråd jag fritt följt och som nystade upp en riktigt gammal härva visade det sig. Skuggor jag växt upp med och som jag avfärdat som små tomtar i gården även när de rullade fram över golvet som krafsande klot. Skuggor som små svarta katter som snabbt sprang förbi, in till vardagsrummet, utanför köksfönstret och in genom ytterdörren. Jag, mamma och mormor såg dem hela tiden.

Mamma har inte nämnt dem på ett långt tag, inte förräns nu i veckan. Då var det inte bara den röda utekatten hon släppte in, något svart slank snabbt in över tröskeln.

Natten till Måndagen hade jag ett nattligt besök. Ett besök jag hade bett om. En liten smidig svart trollkatt som rann in genom en liten springa, sen genom ett litet hål, rätt ner i min säng. Låter kanske ganska gulligt, men det var faktiskt ganska obehagligt och skrämmande. In och ut rände den, genom små, små springor i väggar och fönster, ja, överallt.

När han stod i min säng så sa han mig sitt namn, berättade vem han var, vad han gjorde där och lite annat, och så frågade han varför jag bad honom komma när jag sedan inte ville släppa in honom genom dörren.

Sedan i somras har jag haft något som krafsar på min ytterdörr men det har inte varit någon där när jag öppnat. Trodde först ganska länge att det var katten som ville in och som sedan snabbt kröp ner i kattgluggen och gömde sig, men det visade sig att det även hände när hon låg och sov på kökssoffan i godan ro. Jag skyllde på skatorna ett tag, tills nu i vinter och det började snöa och jag såg att det som krafsade inte lämnade några spår. Jag gillar inte objudna gäster så jag satte ett starkt skydd vid dörren och var noga med att varje gång jag öppnade för katten, säga att endast hon var välkommen in. Och det har jag nitiskt gjort var gång tills förra veckan då en utslängd sopkasse låg i vägen och jag inte såg henne. Det var kallt och jag blev irriterad på att hon inte kom in någon gång, så jag ropade, ”Men kom in då!”

a2bfc3ed-3a58-4c5b-b608-7204774fccc2_zps94f1c143

Inte en enda gång kom jag att tänka på skuggkatterna i min mammas hus jag växt upp med och som också bl a brukade komma in genom ytterdörren, inte förräns vi blev bjudna dit på hembakade semlor och min mamma berättade att det var där igen och att det var lite mer än skuggor. Tog inte lång tid innan vi hörde något på dörren och när vi sedan gick ut till bilen så såg vi det springa förbi och snabbt kila in under altanen. Här hos mig har det dock inte krafsat en enda gång sedan natten till måndagen, även om min dotter en kväll påstod att hon såg honom bakom kökssoffan, vilket fick henne snabbt att lämna datorn för sängen.

Det finns en klok gubbe som växte upp i mammas hus. Vi brukar träffas i bystugan till Lucia då han varje år besöker byn och han brukar nämna att det fanns både ett och annat i huset när han växte upp men han är alltid hemlighetsfull och lite ”hysch, hysch” eftersom vi brukar sitta bland en massa folk. Kanske dags att bjuda över honom någon dag och övertala honom att tala lite.

~ av Bappho på februari 5, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: