Vandrar vidare på döingstigar

Idag bestämde jag mig för att ge mig ut i den vackra höstsolen för att leta upp och kartlägga möjliga döingstråk i min närhet. Det finns några gamla begravningsplatser jag haft i åtanke, en kulle bara 150 meter från mitt hus och en annan på västra berget, men valde att börja med stadskyrkogården när jag ändå hade ett ärende in till staden.

Jag parkerade bilen utanför grindarna och gav ett litet offer till kyrkogårdsväktaren innan jag klev in. Jag vek av mot höger för att dra ett varv motsols runt hela kyrkogården, med ett öppet sinne. Utan att veta om något fanns att finna, passade jag på att beundra de gamla träden längs min väg. Lind, Ask, Fläder-och idegranshäckar och urgamla tallar. Jag glömde nästan varför jag var där tills jag kom till ett bortglömt hörn. Det såg ovanligt slarvigt ut där med konstiga cementrör och soptunnor, så jag klagade till min färdkamrat. Då plötsligt kände jag av dem i hela min kropp, riktigt kraftigt, ett stråk som drog från kyrkan och ut genom detta hörn av kyrkogården.

Jag tittade upp och upptäckte samtidigt att stråket fortsatte rätt mot den gamla begravningsplatsen på berget. Såklart! Nästan för bra för att vara sant. Men samtidigt kanske inte så konstigt. Kyrkan ligger på en höjd precis som den gamla begravningsplatsen. Det är ganska troligt att detta varit en speciell plats långt innan kyrkan kom dit. Även gravarna vid mitt hus ligger på en höjd, i söderläge och förr i tiden hade alla dessa platser vatten nära. En liten tanke slog mig. Om jag ritar ett streck från kyrkan, till hörnet, vidare till berget och ända fram till gravarna vid mig, kommer det då att bilda ett någorlunda rakt streck? Sagt och gjort, jag åkte hem, slog på datorn och kollade in google.maps. Och vad fann jag då? Ett linjalrakt streck!

Det behöver förstås inte betyda ett smack, men jag tänker besöka den här möjliga vägen med ett par utesittningar där den korsas (korsvägar) och efter det blir jag kanske klokare. Eller knäpp. Vem vet!

~ av Bappho den september 27, 2011.