Whitman’s Old Gypsy Fortune-Telling Cards

•april 8, 2014 • 2 kommentarer

Jag hittade de här gamla spåkorten från 40-talet på etsy ganska billigt i veckan så jag slog till och köpte dem. De skiljer sig inte speciellt mycket från Lenormandkorten så det blir inga större problem att läsa dem.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Det är 36 kort i leken och den är numrerad. Signifikatorkort är kung och drottning och symboler den har gemensamt med Lenormand är, solen, månen, huset, nyckeln, buketten, lien, räven, barnet, ormen, ryttaren, brevet, liljan, storken, ringen, molnen, hunden, ankaret, mössen, riset, klövret, stjärnan och hjärtat. De andra korten förutom damen och kungen är sjuk person, grisen, handslag, katt, svärd, flammor, Cupid, blixt, trasig spegel, tåg, brud och kassaskåp. Man läser korten med en Grand Tableau (Det Stora Spelet), fast man lägger två kort över 8×4 raderna och två kort under. Tekniken är ”när och fjärran”, man läser alltså korten efter var de hamnar i relation till signifikatorn och tolkningen av symbolerna följer Lenormand väldigt nära, vilket inte är så konstigt då denna lek är en variant som bygger på de äldre Lenormandkorten.

Här går det att läsa häftet till korten online: INSTRUCTION BOOKLET.

Andy Boroveshengra har även skrivit ett blogginlägg om korten och hur de ska läsas, här: WHITMAN OLD GYPSY FORTUNE TELLING CARDS

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Passade på att lägga ett stort spel över mig själv. Ingen speciell fråga utan bara en allmän beskrivning över mitt liv här och nu och närmsta framtiden.

Det ser inte så ljust ut, varken hälsomässigt, ekonomiskt eller eventuellt kärleksliv. Vilket faktiskt stämmer rätt bra på alla håll och kanter är jag rädd och något jag redan vet kommer att hålla i sig en längre tid, vilket också den krossade spegeln indikerar. Men det finns också kommande positiva förändringar och stor framgång, med erkännanden och uppskattning för det jag gör, som i sin tur leder mig till nya trevliga bekanskaper (och tyvärr en del inställsamhet och smicker), så det finns väl något att hämta kraft från i den nära framtiden ändå, puh!

Hilda – farmors mor

•mars 15, 2014 • 1 kommentar

Hilda Maria Lind var min farmors mor. Hon dog i difteri när hon var 26 år gammal då min farmor var nyfödd. Det är i år exakt hundra år sedan nu och vi ska snart fira min farmors 100 års dag.

Hilda och hennes syster Tea föddes på Öland. De stod varandra nära och flyttade tillsammans till huvudstaden för att söka jobb. Hilda fick jobb i en mjölkaffär där hon sedan träffade min farmors far Felix som körde mjölkvagnen. Tea jobbade i ett stånd där hon fick problem med en efterhängsen karl så hon fick fly till Amerika.

Ett par veckor innan Hilda dog skrev hon ett brev till sin syster i Amerika. Det finns bevarat. Även ett brev från Hildas morbror Rudolf till Tea där han berättar om systerns död. Tänkte dela med mig av dem här eftersom det är ett ganska rörande livsöde, för Hilda och min farmor och även för mig. Något som hände för länge sedan men som ändå har påverkat generationer efter.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Hilda Lind

Skogshill den 7/8 1914

Kära syster Tea. Jag kan omtala för dig att jag har hälsan. Felix å Märta också, fast Felix är ute och är mobliserad. Det är ej för roligt må du tro. Jag och Märta reste hit i dag 8 dar sedan, och i Tisdags reste Felix ut. Lägenheten står tom. Dom går hem från Svedenborgsgatan och ser efter lite, men det är ej att begära att dom skall hinna att vara där så mycket. Vi har sagt upp lägenheten till 1 Oktober och hyrt har vi inte gjort ännu och jag vet ej hur och var det blir ännu. Detta är det 3dje brevet jag skriver till dig men ej fått något svar från dig. Jag har inte talt med någon bekant annat än med Hilma. Julle är ute å är mobliserad han likväl som Felix. Märta har det bäst. Hon förstår ej något ännu lilla stackarn. Hur svårt vi får vänta hem Felix vet ingen, kanske aldrig. Moster hon har jämt göra med sina höns och kycklingar och matbestyr hela dagarna. Moster undrar om det skulle vara något att göra för henne om hon skulle resa till Amerika till dig och hälsa på ett tag. Moster hälsar dig så mycket. Hon träffade morbror i Måndags i Stockholm för Evert, hennes minsta son har varit här ute en tre veckor hos moster. Jag skriver brev hem i veckan till Öland. Jag har nu inget nytt mera att tala om för denna gång utan slutar med många kära hälsningar från mig och min familj, samt moster morbror hälsar dig så gott.

Tecknar din syster Hilda Lind. Adressen vet du förut. Svar väntas, adjö. Hoppas att du skriver svar, när du får tid till det. Märta hälsar.

IMG_20140315_0002

Skogshill d 25 aug 14

Kära Tea!

Jag vill nu åter söka träffa dig på denna väg då du är så långt bort. Här är tråkigt, mycket tråkigt må du tro. Händelserna utveckla sig så hastigt. Allt, allt är så motigt. Om du fått mitt förra brev så har du sett hur det såg ut för tre veckor sedan. Vad detta papper kommer att meddela dig kommer du nog i likhet med oss att tro att ej är sant, jag kan ej tro det än fast jag själv levt med i det. Jag skall tala om för dig att Hilda sjuknade i difteri åtta dagar i fredags och svävade hela veckan mellan liv och död. I lördags d 22 syntes hon bli bättre men i söndags den 23 aug kl 7 em utandades hon sin sista suck. Din syster är ej mer. Hilda är borta, borta från Felix från Märta och från oss. Det är ofattbart grymt att hon skulle ryckas bort då hon bäst behövt leva för sin lilla flicka. Hon föll som ett första offer för mobliseringen. Hon var söndagen före innan hon sjuknade, ut till Waxholm till Felix och blev enligt vad som tros, smittad på båten av folk från Gröndal och klen som hon var sedan hon fick flickan tog det henne med detsamma. Märta är nu hos Felix föräldrar. De har tagit sig an henne. Felix var vid regementet så hon fick ej träffa honom innan hon dog. På torsdag 27 aug kl 2 skall hon begravas och jag skall vara med och sänka henne till den sista vilan. Ja kära Tea. Födas och dö, så är livets gång, blott det att livet ej hunnit sätta sin lidandes stämpel på Hilda, är för mig en tröst. Hon har kämpat ut, nöd och lidande nå henne ej mera. Av glädje har livet, i dessa tider så litet att bjuda på, så hon har intet förlorat. Det är svårt för oss efterlevande, det är sant, att skiljas vid henne. Det är så mycket jag ville säga, men jag kan ej. Jag hoppas du förstår mig, vänskapsbanden voro starka, mig var den sista hon sökte för att bringa hennes sista hälsning till hennes kära.

Hälsningar från oss   Rudolf

Hilda & Tea

Hilda & Tea

Ruumiin mullat

•januari 20, 2014 • Lämna en kommentar

Jag läser fortfarande samma bok, Bland Noider och Nomader av Erik Therman och har kommit till kapitlet >>Ruumiin mullat>> – En form för människooffer, och som handlar om likgift, kyrkogårdsmull och döingsben. Så pass intressant så jag funderar på om jag ska spela in när jag läser kapitlet och sedan lägga upp här (om det är lagligt förstås). Vi får se hur jag gör.

Om jag förstått det rätt så använder man det här likgiftet på så sätt att man ger det till ett tilltänkt offer som därigenom vigs till djävulen/de döda/dödsriket/underjorden och på så sätt vinner man själv stor makt och rikedom och andra fördelar i livet. Helst bör det givas åt någon släkting eller någon person av rang eller stånd.

Giftet förvaras vanligen utspätt i någon vätska i butelj men förekommer även i pulveriserad form. Det givas i kaffe eller spritdrycker eller inbakas i smör eller ost.

Det mest fruktade giftet erhålles från likets hud. Liket bör ha legat i jorden ca åtta månader.

”Då den döde legat en tid i jorden begynner hon svettas och svetten bildar ett skal av mögel utanpå huden. Detta mögel avskrapas och buteljeras. Den som dricker därav blir med detsamma maktlös. Han känner svåra bränningar i magen, därpå stiger svedan upp mot bröstet och >>förtrollningen>> slår sig sedan antingen på hjärtat, lungorna eller hjärnan. I regel blir den förgiftade vansinnig och avlider vanligen inom kort.”

Ett svagare slag av trollpulver fås av mull, varmed liket kommit i beröring. Ett tredje mindre vanligt slag av giftet erhålles av likets ben som stötas sönder och pulveriseras. Den som dricker av detta slags gift anses torka bort och på så sätt avlida.

Den som äger och nyttjar likgift har ingått ett förbund med djävulen eller dödens makter och måste sända offer för att få makt och rikedom i utbyte. Gör man inte det så blir man själv ett offer för giftet och makterna.

Det finns ett liknande medel. I en del myrar finns en mask som är giftig. Den fångas och läggs i en ask med russin och ges till ett tilltänkt offer. Den som utfört dådet har då ingått ett förbund med myrmaskens rådor och offrar till dem. Kanske det är en mer äldre sed som sedan blandats ihop med användandet av kyrkogårdsmull och döingsben.

Sol bland Noider och Nomader

•januari 18, 2014 • Lämna en kommentar

1527106_10201735744168494_1841553195_n
Jag har plockat fram en gammal bok efter min farfar som jag läste som ung men som jag nu tänkte läsa om med nya ögon. Boken heter Bland Noider och Nomader och är skriven av Erik Therman, 1940. Erik Therman vistades periodvis i Lappland och levde då bland fjällens nomadsamer och i den här boken beskriver han sina upplevelser och delar med sig av de berättelser han fick till sig.

På sidan 48 beskriver han ett sorts soloffer i form av frusen gröt. Så här berättar han:

”Utanför Valkeapääs kåta hänger en  gulaktig rund skiva i en dvärgbjörk. Skivan har ett hål i mitten, och månstrålarna och solstrålarna kunna falla rätt igenom det hålet. Den runda skivan består av ett slags gröt som fått sin form av grytan (pahtans) runda botten och sedan lagts i snön för att frysa sig hård. Lägret har varit här redan före jul, och när det skall flytta blir skivan alltjämt kvar i dvärgbjörken för att ätas av solens strålar.”

Det står också (han citerar Holmström-Harva, Lappalaisten uskonto), ”Då Norges lappar offrade till solen, placerade de vid offerplatsen invid gudabilden ett träd, vars topp formades cirkelrund.”

Även, ”Enligt flera källor fira lapparna årligen en stor solfest vid midsommar, under årets ljusaste tid. De offra till solen för växtlighetens och renskötselns framgång. Norges lappar hänga då till soljungfruns ära upp blad eller gräsringar som de kalla solringar. Då koka de även en med smör uppblandad mjölgröt som de kalla solgröt och som de äta till solens ära.”

Jag har också läst om ringar som flätades av björkkvistar och band som man antingen hängde upp eller lade offret i.

1012234_10201746692242189_1444331977_n

Detta får mig att tänka lite på våra egna gamla seder, som t ex julstängerna där man också kan hitta solsymbolen och midsommarstången såklart, eller våra jultoppar och julrönnar där också trädtopparna binds ihop.

Även om det är olika folk och olika traditioner så bor vi och har bott på samma plats och i samma naturförhållanden i en lång lång tid, så jag tycker om att jämföra och fundera.

Och gröt som offer till juletid, varför inte bjuda både tomten och soljungfrun, då längtan efter solen är som störst!

DSC_0714

Enchanted Lenormand Oracle

•november 8, 2013 • 4 kommentarer

1380727_10201121409050500_192188963_n

Efter att länge ha följt Caitlín Matthews arbete med The Enchanted Lenormand Oracle i The Lenormand Study Group så var det en spännande och efterlängtad upplevelse att äntligen få öppna paketet från posten med spåkortsleken och den tillhörande boken. 

Allting är förpackat i en riktigt hård låda, leken, boken och själva arbetsbladet för läggningen The Grand Tableau, Den Stora Leken. Tyvärr så är själva facket för kortleken ganska tajt så risk finns att korten får repor och blir skadade om man ska ta upp och ner dem ofta, speciellt eftersom de efter en tids användande kommer att bli ojämna och leken mer tjock. Själv valde jag att lösa det med att ha korten i en egen påse.

1384295_10201178632801058_1965696256_n

Själva korten är ganska små, ungefär som ”Blå Ugglan”, 55×85 mm, tjocka och högblanka. Själv är jag inte så förtjust i den här nya flugan att alla kort ska vara blanka eftersom jag tycker att det speglas i dem och det stör mig, men det tar väl bättre fram färgen i dem.

Konstnären heter Virginia Lee, dotter till Alan Lee – creative director och konstnär för Lord of the Rings. Varje kort har en kristallkula där man kan se kortets symbol, vilket länkar korten tillbaka till dess rötter som kaffesumpsbilder på ett ganska fiffigt sätt.

Runt kulorna är ett intrikat mönster av snirklande trädrötter med murgröna och dessa grenar bildar i sig ett mönster som binder ihop korten när man sedan lägger ut dem och det är nog hemligheten till varför jag blir mer och mer förälskad i dem. På något visuellt sätt hjälper det till att också binda ihop berättelsen korten berättar. Jag köpte faktiskt inte det här paketet för korten utan för boken eftersom jag föredrar de gamla traditionella lekarna. Min hjärna kopplar fortare ju enklare bilderna är så jag blir störd av för mycket detaljer. Men här blir läggningen en helhet med en ”strip” av små spåkulor som visar mig bild efter bild. Fantastiskt!

1380218_10201178693362572_1919032380_n

Tyvärr är det mörkt inne och jag har bara min mobil att fota med så bilden gör absolut inte leken rättvisa.

Korten skiljer sig lite från en traditionell uppsättning. Först är det kortet för riset, the rod/whip. I flera lekar kan man se både en piska och ett ris och många ser på riset som en sopkvast. På de riktigt gamla korten kan man se ett bundet ris som ligger på ett köksbord och då förstår man att piskan och riset är två instrument för samma ändamål, disciplin, tillrättavisande, lära sig vad som är rätt och fel etc. Därför tycker jag att det känns lite fel att i den här leken hitta en kvast istället för ett ris, men Caitlín har också lite annorlunda betydelse för det här kortet där hon lagt till kvastens sopande och renande egenskaper.

1380708_10201178856926661_518423947_n

Ett annat kort är korset som här fått bli ”crossing”, övergång. Många upplever korset som bundet till just kristendomen och därför är det ändrat här och delvis tolkningen också. I övrigt har leken två kort vardera för kvinnan och mannen så att man kan välja både hudfärg och vilket kön frågeställaren känner sig dragen till och så är det ett extra kort för siaren med en bild av självaste Mademoiselle Lenormand.

1385386_10201178872367047_1910483899_n

Boken är den bästa jag hittills läst på engelska. Bra och lättläst för en nybörjare, samtidigt som det finns så pass mycket nytt så att det också blir roligt för den som redan lärt sig grunderna. Beskrivningen av korten går aningen utanför de allra mest traditionella men stämmer väl överens med hur korten brukar tolkas på Lenormandforat, så man känner gott igen sig. Ett bra köp, och billigt!!

Get-Lina

•oktober 26, 2013 • Lämna en kommentar

getlina

När jag var på Erikshjälpen idag så bläddrade jag igenom en hembygdsbok, Det var då det – Minnen från Hälsingebyar Del II av Ingemar Westberg, då jag fastnade för en bild på en äldre kvinna och jag började läsa. Jag blev så berörd så jag var tvungen att köpa boken och dela med mig här på min blogg, om denna kvinna som kallades Get-Lina.

Get-Linas riktiga namn var Karolina Nilsson och hon bodde ensam i en liten stuga vid Marmens strand och getterna var det käraste hon ägde. Samtliga getter var i helig tro döpta, genom hennes försorg och hon behandlade dem alla som om de vore hennes egna barn.

Dörren till hennes stuga stod öppen för alla och en av hennes hönor värpte sina ägg i vedbänken vid köksspisen. Även tuppen trivdes i hennes kök. Livets prövningar hade gett Get-Lina stor visdom och den delgav hon hela sin omgivning.

Författaren till boken såg henne som en naturens huldra. En stark och vän personlighet som genom ett udda mönster gavs möjighet att verka i samklang med djur, åker, äng, skogsstigar och Marmens vatten.

Get-Lina dog i november 1951 i en ålder av 83 år. Askestasonen Bengt Schön förärade Get-Lina följande minnesrader i Söderhamns Kuriren den 20 november 1951:

Karolina Nilsson, Askesta
In memoriam

Du stupade i kvällningen, när dagrarna silade sparsamt genom den tunga granskogen runt Din stuga. Du stupade, när Du samlade ved i skogen. Mitt i det stilla sökande efter bränsle skulle Du aldrig behöva någon eld, aldrig mer tända en brasa i Din stuga.

Du kunde aldrig inordnas i social-Sverige. Du hörde till dessa fribrytare, dessa gengångare från torpens och backstugornas tid som aldrig begriper ordet kollektiv. Ditt öde var människans, hon som aldrig industrialiserades. Långt från upplandsslätt och hemmavana fick Du draga mot norr. Hårt fick Du börja bygga ett nytt hem.

Du och Din make var fria, ni ville inte leva i sågverksbarackernas kvalm, i fattigdom och köld timrade ni ett eget hem. Tuberkulosen grinade snart genom de otäta väggarna. Dina söner föddes till socialister, proletariatets fana bar de högt, högt över sina sjuka bröst. Dock ingen kan slåss mot döden, den är segrare i sista sekunden av det som kämpar och hoppas. Så skördades make och barn, Du levde vidare ensam, livet bar ett måste i sin mun, måste leva, måste vandra vidare.

Gammal och vis blev Du, Du hörde till de annorlunda som kunde konsten att leva, den konst som endast skapass i smärta. Det är Du och de Dina som bildar en brygga över till dagens samhälle, Ni skrev historia med livet som insats. Skulle Ni ha levat förgäves? Nej, Ni skall alltid nämnas frihetens soldater, soldater utan gevär.

Källa: Det var då det – Minnen från Hälsingebyar Del II av Ingemar Westberg
Foto: Märta Hallberg

På fotot nedan sitter Get-Lina till vänster med en killing i famnen.

getlinakilling

Trädlore bland Khanty

•augusti 18, 2013 • Lämna en kommentar

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Jag har äntligen lånat hem den första delen i encyklopin om de finsk-ugriska folkens mytologi som handlar om Khantyfolket. En av de saker som mest lockar mig att läsa om folket i öster är att de bor på samma breddgrader och har samma natur som vi, så mycket känns både igen eller så är det logiskt på något vis.

Tänkte beskriva lite om hur de sett och ser på de olika trädslagen.

Det viktigaste och mest gudomliga trädet är björken som är det träd som förbinder mellanvärlden med den övre världen och som förknippas med himmelen och de himmelska gudarna, med ljuset, det goda och sommartid.

Om de vill lämna offer till solen, himlen, vindarna eller himmelsinvånarna så knyter de fast offret i en björk. Om de slog läger på en tillfällig plats där de inte kände platsens rådare så la de skyddande näverbark på hela platsen innan de satte upp sin tillfälliga bostad. De kunde även använda näver under fötterna när de skulle gå till en helig plats.

Underjordens träd som förknippas med de döda och begravning och underjordens gud är granen, mörkrets och vinterns träd. Ibland planterade man en gran ovanpå en grav som fick växa upp och aldrig höggs ner, för där levde sedan anden efter den döda.

Lite så ser vi även här på dessa träd med björkris vid vårriter och lövning vid midsommar och julgranar till vintern och grankransar vid kistor. Risning och granar vid begravningar var ännu mer allmänt om vi ser tillbaka i tiden.

kista

Häggen troddes attrahera onda väsen och rönnen skrämde iväg desamma. Rönnen som stor beskyddare känner vi ju igen men däremot har jag inte tidigare läst så mycket om häggen i folktron, men det är ju ett träd som drar till sig en del ohyra så det känns som en logisk föreställning.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAAspen med sina dallrande löv påminde om en människa som tappat sina krafter och enligt Khanty så levde hungersanden där och till honom lämnade man offer om man kände sig svag och orkeslös.

 

 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare