Hennes Heliga Eldars Rit 25 maj

Varje fullmåne i  maj firas denna årliga rit internationellt för att ära gudinnan Hekate och hennes mysterier och jag tänkte att jag skulle dela med mig av min egen översättning av Sorita d’Estes text.

Förberedelser:

Hitta en lugn plats där du kan utföra riten ostört. Du behöver ett ljus eller en annan form av eld, såsom en härd eller lampa och något som du kan tända med. Blommor, symboler och andra altardekorationer är upp till var och en att välja, men det behövs inte för själva ritualen utan man gör som man vill.

Preludium:

Gör det bekvämt. Andas djupt och hitta din inre balans. Visa dig vacker och stolt. Andas djupt och finn din röst, en röst som talar sant och med ren avsikt. Andas djupt och uppmana frihet i ditt hjärta så att du uttrycker dig med rent uppsåt och lustfylld styrka.

Håll båda händerna över hjärtat (3 hjärtslag)
Pekfinger och långfinger (dominant hand) till dina läppar (3 hjärtslag)
och till din panna (3 hjärtslag)
Vik in tummarna och slut dina händer (knytnävar) och res båda armarna mot himlen.
Öppna händerna, vänster handflata uppåt,
sänk höger arm med handflata neråt och anropa:

Åkallan:

Jag kallar dig, Himlens, Jordens och Havets Stora Härskarinna,
vid nattens och dagens mysterier,
vid månens ljus och solens skugga.

Jag kallar dig, Livets, Dödens och Pånyttfödelsens Härskarinna.
Kliv nu fram från skuggans rike,
när min själ och väck mitt sinne.

Korsvägens Trehövdade Härskarinna.
Jag bönfaller dig, Nattens och De vandrande själarnas Nyckelbärande Härskarinna,
att frambringa din visdom bland stjärnorna
att nedbringa din stjärneld från mörkret emellan,
Skapare av ljus!

Skuggvärldens Gudinna! Ljusbärande Drottning!
Viska nu fram dina hemligheter!
Eldbringare! Du Jordiska! Himmelsdrottning!

Lyft båda armarna, handflator uppåt (3 hjärtslag)
Rör sedan marken, handflator ned.
Sitt framför ditt ljus (eller den eldkälla du valt), förbered dig för att tända.
3 andetag och låt ditt sinne väckas, säg:

Hekate, följeslagare och vägledare till mysterierna.
Jag tänder denna heliga eld till din ära (tänd ljuset).
Dess ljus förenar stjärnor med stenar, himmel med jord.
Med denna eld uttrycker jag min önskan om en större förståelse för dina mysterier.

Askei Kataskei Erōn Oreōn Iōr Mega Samnyēr Baui (3 times) Phobantia Semnē

Stora Hekate, som spinner stjärnornas väv och som reglerar livets spiral
vägled mig igenom, mot förståelsens vägar,
från korsväg till korsväg.

Dina mysteriers Fackelbärare och Nyckelbärare
kommer alltid hitta varandra.

Sitt en stund och titta på lågan. Meditera gärna en stund eller sia.
-Låt ditt sanna jag utstråla sina vackra mysterier från denna dag framåt.
Hekates eldslåga brinner vidare i ditt hjärta.

Jag förvisar nu skuggorna av tvivel från mitt sinne,
ingjuten av tystnaden och värmen av vårt förbund.
Jag känner din gyllene strålglans i mitt hjärta
och härligheten av kunskap på min panna.
Jag är en elev till dina mysterier.

Släck lågan och placera båda händerna på hjärtat (tre hjärtslag),
pekfingret och långfingret (dominant hand) till dina läppar (tre hjärtslag)
och till din panna (tre hjärtslag).

Öppna handflatorna mot himlen, sedan ner och vidrör jorden.

Skriven av Sorita d’Este för Hekate Her Sacred Fires
Denna ceremoni ges ut gratis för icke kommersionell distribution. Du kan skicka den vidare, återproducera, samt publicera den för ofentligt och enskilt bruk. Detta kan göras utan författarens samtycke, förutsatt att denna text återproduceras med den.

Översättning till svenska: Bappho

Länkar:

http://hekatecovenant.com/rite-of-her-sacred-fires/
https://www.facebook.com/events/365526390170131/

Sjuda och sejda.

Sejden har alltid lockat mej till funderingar och tankar. Fantasieggande, plus att vi inte helt vet hur den gick till, om den nu vill säga alltid utövades på samma sätt, vilket inte är särskilt troligt. Personligen så tycker jag att de beskrivningar vi har ger lite olika bilder, allt från framtidsskådande till ren trolldom. Min favorit är dock berättelsen om Kotkel och Grima som sejdar dödsbringande stormar och sjunger lika dödsgivande men fagra locksånger vid Hruts tun.

En av de saker jag funderat över är själva hjället och varför det var viktigt, så jag sökte runt för att hitta liknande företeelser på andra ställen. Bl a hittade jag en beskrivning från ett finsk-ugriskt folk där man byggde upp ett hjälle där shamanen sedan satt och hamnade i trans. Under hjället hade de en gryta puttrandes på en eld, där de kokade offer till andarna. Kött av olika slag och växter som hjälpte shamanen till trans.

Det finns kopplingar gjorda mellan orden sejd och sjuda och mellan sjuda och offer och offerdjur, vilket poppade upp i mitt minne och jag tänkte på berättelsen om Torbjörg lillvölva och maten som ordnades till henne. Hjärtan från alla levande djur som fanns ikring. Var det till völvan själv, eller ett offer till andarna? Det har även hittats bolmört och cannabis i gamla kvinnogravar som kan ha tillhört völvor. Tanken går även till Roy Bowers och hans användning av kitteln..

Även om det aldrig funnits någon puttrande gryta under sejdhjället så tycker jag att det är en idé väl värd att pröva, bara jag lyckas bygga ett hjälle som håller då förstås. Jag vill ju inte drutta ner och bränna rumpan

..korp, korp!

Korpar korsar ofta luftrummet över mitt hus, på sin väg mellan soptippen och skogarna söder om sjön. Det är sällan de stannar till, förutom en snabb jakt över vattnet ibland. Jag hör dem dagligen även om jag inte alltid ser dem.

Tyvärr har det varit tvärtyst det senaste året, så jag har varit orolig över att de blivit skjutna eller så. Det är visserligen fridlysta men skyddsjakt vid soptippar är dumt nog tillåtet.

Den här våren har varit annorlunda. Varje gång jag går ut ser jag en eller två korpar på låg höjd som verkligen retar byns kråkor till vanvett. Oftast ser man ju hur det är kråkorna som tjuvar ägg och nykläckta ungar, men nu har de fått farlig konkurrens och får passa sig själva och sina små knytt.

Jag tror faktiskt Östansjö fått sitt första bofasta korppar! ..och inte speciellt långt från mitt hus. I’m blessed!!!

Korpar har alltid fungerat som budbärare och vägvisare för mig och framför allt som väktare och portöppnare. Korpar kan leva simultant i flera dimensioner, både i tid och rum, och på så sätt fungera som en beröringspunkt för en sådan som jag och är perfekta siarfåglar. Genom att låna korpens hamn kan man resa både framåt och bakåt och genom alla världarna.

Orakelguden Apollon hade en korp- eller kråkkompanjon, Corvus. Det sägs att Corvus var Delfioraklets röst. Corvus kunde flyga högt över allt och det var genom denna förmåga som Apollo kunde se det förflutna, nuet och framtiden, för när Corvus låter Apollo bebo hans kropp, kunde guden se genom tiden. Inte helt olikt Oden och hans två korpar.

Kanske finns det ännu ett budskap till mig. Att en pakt jag slutit har burit frukt.

Tåssåsenvargen, den röda tiken från ryssland.

Igår beslutades det att Tåssåsenvargen, den röda tiken från ryssland, med de viktiga nya generna, ska skjutas. Hanen är redan död men tiken har hittills hållit sig undan.

Jag tänker på de gamla berättelserna, om trollkonor som bor i skogen och håller sig med vargar, de som ibland kallats för Vargamor. Hur de brukade förvandla vargarna till får eller eller gömma dem i sina stugor när jägarna kom.

Idag önskar jag att det fortfarande bor någon gammal trollbacka i Junseleskogen, som öppnar sin dörr för den röda Tåssåsentiken och förvrider synen på hennes förföljare. En modern teknisk trollkvinna kanske som har vett att göra något åt GPS-sändare.

Brott: Tio döda renar??

Hon har sövts och flyttats ett flertal gånger söderut, bort från rennäringsområdena, och i Dalarna stannade hon och fann en hane, men han dödades illegalt och då flyttade hon norrut igen. För i Dalarna var hon inte välkommen heller förstås. Vargpolitik eller Vilda Västern.

Bilden är på Tåssåsentiken, tagen en av de gånger hon sövts ner för att flyttas.

Om man vill följa med och se vad som händer och sker med Susi på Facebook: https://www.facebook.com/susi.the.wolf

Mary-El och Varulvar

Även en fattig sista veckan före löning kan ha något roligt att erbjuda, trots minimalt intag av allehanda godsaker. Därför planerar jag alla mina adlidris-köp så att jag får ett paket när det är som skralast i kassan. Som en sol i mörkret. Extra välbehövligt denna dystra gråa november.

Jag har länge gått och suktat efter den här leken, Mary-El Tarot, inte för att jag tror den är så lätt att spå med utan jag älskar bilderna och konstnären. Mat för sinnet plus att den slår någon inre sträng i hjärtat och mitt undermedvetna. Suggestiva bilder som suger in mig på en längre resa i okända marker.

Leken påminner om Thoth, Crowley’s lek med inslag av både ockultism, shamanism och egyptisk mystik. Jag misstänker att jag kommer att återvända till de här korten både en och flera gånger.

Jag har också hämtat ut ett fjärrlån. Varulven i Svensk Folktradition av Ella Odstedt 1943. Jag har strecktläst den så jag har snart läst ut den och jag tror att jag kommer att skriva lite om Wargamor om ett par dagar. Den här boken finns också i nytryck av Malört Förlag om någon skulle vara intresserad av att äga ett exemplar.

Häxor, maror, varulvar och vampyrer.

Dessa väsen är mer besläktade än vad många tror. Folkliga idéer som går in i varandra och är ibland så lika att man inte kan skilja dem åt. Man kan t o m förenkla det så pass och säga att det är en och samma sak, fast ändå inte, men på ett annat sätt.

De tillhör de farliga döda, de hungriga och törstiga. De som dött en onaturlig död. Inte blivit begraven på rätt sätt. De som hatat eller älskat så mycket att deras håg håller dem kvar.

Det finns också farliga levande. Ibland redan från födseln, om de fötts med de rätta tecknen. Dessa blir extra farliga döda när de en dag dör. Det finns också farliga levande som slåss mot andra farliga levande och mot de farliga döda. De gör gott fast de fortfarande förstås är potentiellt farliga.

Med farlig menas att de vill åt den vitala livskraften, det kan vara från människor, boskap, grödor eller mat och dryck.

Nu tecknar jag en väldigt enkel bild, tänk er ”streckgubbe”, skelett, bara de vita benen.

Dessa alla tre kategorier kan ibland röra sig i grupp, i samma grupp. De levande reser iväg och ansluter sig till de andra med en del av sin själ medans kroppen ligger kvar orörlig som död.

Då träffas de vid utkanten av byn där den odlade marken slutar och den vilda tar vid, eller vid korsvägar. De rör sig nattetid och speciellt vid den mörkaste tiden av året. De festar och dansar och de goda farliga levande slåss mot de onda farliga levande och döda. Och om de hungriga och törstiga vinner så springer de in i byn och besöker de boendes källor, dricker upp deras vin och äter deras mat.

Ibland springer de som hungriga vargar och suger musten ur boskap och som stora virvelvindar slår de ner och förstör skörd och grödor.

Om man tar en etymologisk titt på dessa väsens namn och titlar så hittar man oftast något som har med hunger och törst att göra eller ett glupskt djur som varg eller en beskrivning på något uttorkat och svultet. Det är för att man sett på det levande och friska som något fuktigt och blött och det sjuka, döende och det döda som uttorkat. Se t ex ordet sjuk som kommer från det latinska ordet siccus som betyder torr.

Det som är farligt för oss levande är när det döda återvänder och förtär vår livskraft, när det levande känner avund och livnär sig på det som är vårt. När längtan och begär får både det levande och det döda att vandra och då det medvetet eller omedvetet fäster sig vid oss och suger vår kraft.

 

Källor:

Between the Living and the Dead av Éva Pócs
The Night Battles av Carlo Ginzburg
Ecstasies: Deciphering the Witches’ Sabbath av Carlo Ginzburg
Shaman of Oberstdorf: Chonrad Stoeckhlin and the Phantoms of the Night av Wolfgang Behringer
Phantom Armies of the Night – The Wild Hunt and the Ghostly Processions of the Undead av Claude Lecounteux
The Return of the Dead – Ghosts, Ancestors, and the Transparent Veil of the Pagan Mind av Claude Lecounteux
The Vampire – A Casebook editerad av Alan Dundes

Demon, Spirits, Witches 1
Communicating with the Spirits

Demon, Spirits, Witches 2
Christian Demonology and Popular Mythology

Demon, Spirits, Witches 3
Witchcraft Mythologies and Persecutions

De små mandragorna och Folklig Botanik

Det är inte allt för mycket man kan göra i trädgården nu, speciellt inte när det hela tiden regnar och det känns som att klafsa runt i en myr, men omplantera mina alrunor inför flytten in måste jag förstås göra. Man vill inte få in en massa småmyror, ägg och mask, urk!!!! Jag trodde faktiskt att två av dem var döda eftersom de tappade sina blad väldigt tidigt i somras, men under all jorden så var det liv minsann. Annars har jag lånat hem en trevlig bok från biblioteket. Folklig Botanik av Ingvar Svanberg. På baksidan av boken kallar de den en Etnobiologisk Bibel. Inte illa. Nu har jag inte ännu läst den från pärm till pärm utan bara slagit upp i den på måfå, men jag har redan hittat små godsaker jag inte läst tidigare. Så den rekommenderas.

Bl. a. kan man läsa om Sömntorn (de röda gallbildningarna på vildrosor) som man lägger under kudden som bot mot sömnlöshet eller hur samerna använde vitmossa som kombinerad madrass, värmedyna och blöja till sina vaggbarn. Att låsbräken låser upp bojor och lås och om man ligger på klöver och besöker en korsväg tre torsdagskvällar i rad så får man se sin tillkommande.

Det mörka kungsljuset, Verbascum nigrum, kallades helvetesblomma i Småland och bär du ett band av maskrosrötter runt din hals blir du oemotståndlig i kärlek. Linnean användes mot ischias och reumatiska smärtor och man band kransar av kattfot för beskydd och gråbon kunde användas som kärleksorakel. Ja, boken är full